Första tömkörningen

Idag hade Orcado vilodag, medan Odette fick sin första lektion inom tömkörning. Jag är megastolt över henne. Jonna sade det själv; ”Det ser ju ut som att hon inte gjort annat” och jag kan endast hålla med. Jag tömkörde i Dettans grimma och kopplade på svarta tömrepet. De är inte tunga eller långa. Om jag behövde kliva upp bredvid henne hade jag lätt ordning på allting. Vi hade även med pisken, som jag skolar in från start.

Jag fick en fråga för ett tag sedan på min Facebooksida om varför jag ibland använder bara en lina när jag tömkör. Jag svarade; Dels kan jag leda/promenera utan att ha en extra töm som mest blir i vägen, om det blir snurrigt. Tanken är egentligen att promenera utan att kräva tömkörning, men att det gärna kan finnas utrymme för tömkörning. Jag väljer ett längre ledrep i det här stadiet så att de har utrymmet till att kliva fram eller reagera. Jag styr med både kroppsspråket, rösten och väldigt lite med linan egentligen.

Odette är en individ med fart, hon tar rörelse till sin fördel och känner sig lugnad när hon får tänka framåt. Därför väljer jag att ta det till min fördel i hennes inkörning också. Hon har det alltså naturligt för sig att röra sig och självbelönar sig i det, medan halt kommer bli hennes akilleshäl. Det är verkligen ett råd vid inlärning – att lära känna individen, hur den fungerar, för att förhöja och uppmuntra på ett sätt som gör att utmaningar känns positiva och bekväma. Istället för att korrigera och forma efter en total mall.

Lektionen ikväll bestod av att ur en halt lystra till smack = skritt. Jag tycker inte uppgifter ska göras svårare än nödvändigt, så redan från start stod vi i halten, vid smack = skritt lade jag pisken på skinkan (mjukt och knappt förstås) och klev fram bredvid henne. Hon förstod direkt och hon lär sig samtidigt förstå piskens signaler. Strax därefter bad jag henne lystra till hoo = sakta av/halt. Då kramade jag tömmen lugnt pulserande. Första gångerna berömdes hon av tanken. Senare berömde jag närmare halvhalt till att berömma vid en hel halt. Vi vävde naturligt in svängar och rakriktning när vi vände och bytte sida på körfältet.

Vi gick igenom signalerna på vägen framför stallplanen och fick även in lite bus och massa mys som vanligt. På knappt en kvart var allting klart och vi gick tillbaka till hagen. Hon är en fantastisk ponny, en underbar individ. Det känns verkligen som att vi kommer klara det här!

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *