Lydnad på volt

Idag tog jag ut Orcado från hagen och vi tränade lydnad på volten. Det gick hur bra som helst. Jag tog med mig det vi övade på sist och när jag märkte att det verkligen satt gick vi vidare. Jag bad om att han skulle hålla efterfrågad gångart tills jag frågade om avbryt. Det gick jättebra och jag blev lite förvånad över hur snabbt han lär sig. Han gjorde verkligen sitt yttersta och trots att longeringen inte handlade om kondition, tränades den på köpet. Totalt höll vi på i maximalt tjugo minuter.

Jag tränade mig själv att vara metodisk, konsekvent och tydlig. Desto bättre jag är på det, desto bättre resultat får jag. Orcado blir min spegel. Jag försökte avancera ytterligare genom att skapa någon form av intervaller lågt och högt tempo, för att han inte ska bli punkterad efter tio minuter. Det är ganska svårt när han far iväg som en kanonkula i början. När jag kände att han istället blev lite trött bytte vi till en annan miljö och rakt spår som omväxling. Då blev han lite piggare igen.

Lite besviken att jag envist bad om en sista galopp i båda varven, trots att vi egentligen var färdiga. Vi var då trötta och jag låg på för att se hur han tänjer på gränserna. Han nämnde något om ”Spring själv då!”… Typ.

Men, annars är jag riktigt nöjd med både mig och honom. Framför allt honom. Han tog alla signaler, han kämpade på, det blev övergångar i mängder hur som helst och självaste dem var det absolut inga fel på. Jag bytte varv ofta och var nytänkande. Han blev svettig och fick intuitiv massage efteråt med lite mjuka stretchövningar. Det var den lilla tabben på slutspurten som blev trollet i det här.

Ett annat litet delmål är uppfyllt; jag kan numera ana revben under fettlagret! Alltså, det är ju väldigt roligt. Ibland tycker jag det inte händer någonting och att vi aldrig kommer någon vart. Men så rätt som det är bara blir en överraskad!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *