Första gången med selen

Odette alltså. Känd för att vara spritt språngande galen under namnet Räserfräser. Det är inte utan anledning. Ibland känns det som att hon knappt är redo för att ledas, men så hänger jag på grimman och gör i ordning henne. Då står hon som ett ljus och njuter eller tjattrar på.

Odette gick bredvid sin mor när hon kördes som föl. Hon har egentligen inte gjort mer än att få växa fysiskt och psykiskt sedan de avvandes. Jag har tagit in henne väldigt få gånger faktiskt. Det är det senaste månaderna som jag duschat och provat longering en gång (som var högst oseriös och det fanns ingen gnutta krav). Vi har däremot lekt hela tiden. Från föl till idag, i hagen. Söka kontakt, beröm, halter, skritt, mötas upp bredvid varandra, explodera, samla balans, tacka ja och tacka nej, och så vidare.

På det sättet arbetade vi vidare idag. Jag selade på däckel och bakselen. Lekandes dansade vi iväg och hon var bara fullständigt underbar. Hon svarade för allt och klev fram som om hon aldrig gjort annat. Vi mötte turister, bilister och gick över bron med motorvägen undertill. Hon kunde få lite oro i benen, men hon kom upp vid min sida och vi vägledde varandra genom situationen. Jag känner så starkt att vi kompletterar varandra.

En kortare promenad om 2,5 km blev det ungefär och hon var trött på vägen hem. Jag är tacksam, stolt, nyfiken på mer! Jag älskar den här hästen. Hon är så livlig och fantasifull. Skarp och har så mycket energi att bjuda på. Och så otroligt känslig. Ibland trodde jag att jag tappat henne, för det fanns bara total följsamhet i kontakten oss emellan. Ser fram mot att visa henne mer av den här världen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *